Vid ett besök 1983 vid hans [The Svedberg] f.d. hem - med vacker utsikt över Ekoln - kunde vi beundra hus med vackra järnbeslag på dörrar och fönsterluckor. Tyvärr har byggnaderna inte underhållits ordentligt, målarfärg har flagnat och trappor multnat ned, förfallet är stort. Planer lär finnas inom de akademiska kretsarna om en upprustning.
I omgivningen finns blåsippsbestånd i massor och stora höga ormbunkar samt lind, ek och bok. De 30 meter höga trädkronorna bildar nästan valv över huvudet. Tyvärr är nedskräpningen från Ekoln stor, i strandkanten gungar ölburkar som "vita näckrosor" i vattnet, spår efter "sommaren på Ekoln". Vi noterar också hur vågorna med hösten blivit mörkare, fåglarnas sommarkvitter har tystnat, hela naturen håller liksom andan inför den kommande vintern. Stunden är som kommen för en ruskig historia daterad 1700-talet och utspelad här utanför Vreta udde.
En bonde i Morga skulle hålla storbröllop - han hade två söner och en dotter - de båda brudarna och brudgummen voro hemmahörande i Dalby socken. Omedelbart efter vigseln i Dalby kyrka roddes brudföljena av bondens drängar hem över Ekoln till Morga där kalas skulle hållas. När följet passerat några hundra meter förbi Vreta uppstod ett häftigt åskväder med full storm i följe, båtarna klarade inte kastbyarna utan brudpar, tärnor och svennar omkom i vågorna tillsammans 14 personer.
Bonden som väntade där hemma vid dukade bord lär aldrig ha kommit över sin stora sorg.