Artikelindex

Läs en personlig sammanställning om historien om Vreta-Ytternäs som författats 1984 av en okänd författare. Med tanke på likheten med Sjöfart på Ekoln är gissningen att Emy Gauffin står bakom även denna.

Det är den ursprungliga texten med undantag för rättning av enklare skrivfel och ny styckeindelning.

Ytternäs-Vreta Villaområde

Uppsala-Näs socken kallades i ett originalbrev från år 1292 för Naes, sannolikt efter gården Övernäs som på den tiden låg på ett näs i Ekoln. I senare tid har socknens namn ändrats till Uppsala-Näs. Laugern eller Ekoln som den numera heter var ingen liten sjö förr, vattenståndet gick för 3000 år sedan 15 meter högre än det nuvarande. Vår Näs-bäck var nog en farbar sjö ända upp till Sätra i socknens norra del.

Detta kan man märka på forngravfälten i socknen, de ligger betydligt mycket högre än den nuvarande bebyggelsen. I forngravfältens närhet finns även grund efter boplatser.

Försvarsställningar, fornborgar, byggdes på högt belägna platser, till skydd mot inkräktare som kom sjövägen. De var ofta belägna på höga platser för att man skulle kunna spana in hela Ekoln och dess inlopp. Bl.a. har vi Morgaborgen och här i Uppsala-Näs vid Sätra, Lurbo och i Vreta vid Blockstigen finns uppbyggda stenmurar från uråldriga tider. På den tiden när Svear och Götar kom i luven på varandra gick nog ett krig "hederligare" till, man slogs med stenslungor och pilbågar och i närkamp man mot man. Bytrummorna ljödo, kvinnor och barn skickades till skogen till förut utsedda reträttplatser, männen samlades vid stränderna bakom sina skyddsvärn... Tänk! Atombomber och kärnvapenkrig...


Med år och årtusenden sjönk vattenståndet och vägar kom till. De allmänna vägarna delades in i landsväg, häradsväg (10 alnar 6 m. bred) och sockenväg (6 alnar 3,6 m. bred). Nyvald konung skulle alltid göra eriksgata - den väg kungen valde blev huvudväg.

Det ställdes stora krav på de jordägande bönderna vilka var skyldiga att rotevis (gårdar) svara för underhåll och hålla farbar väg såväl sommar som vinter. Här från Uppsala-Näs körde man vintertid över isen med häst till Kungshamn och hämtade grus ur åsarna där. Detta kunde många gånger vara farliga uppdrag, det hände enligt sägnen att en gång hamnade både hästar och lass på sjöbottnen vid hemfärden.

På vägarna ombesörjde kronan upprättande av mil- eller fjärdingsvägstolpar. Ett välordnat vägnät var en förutsättning för kyrkornas funktioner, i vid bemärkelse såsom andligt, socialt och ekonomiskt forum. 1891 övertogs delvis skötsel och ansvar för vägunderhållet av Väg- och Vattenbyggnadsverket - i dagligt tal kallat "Väg-och-Vatten" dess funktion har numera övertagits av Statens Naturvårdsverk.


Från kyrkan gick vägen mot Ytternäs-Vretaområdet ned på nuvarande Hallgrens-väg strax innan kyrkan, till Bodarna gick vägen över gården Övernäs. År 1917 hade Bodarna gård "fått nog" av Övernäsbäcken och man anlade nuvarande vägen från Kyrkan till gården.

Vi far förbi Ytternäs vackra gård som har gamla anor - under l850-talet sammanbrukat med Hammarakog under kammarherre Wattrangs tid. Gården gick senare genom arv till ätten Braunerhielm. Vid fideikommissets upphörande 1917 frånsålde ätten Braunerhielm sina gårdar i Uppsala-Näs.

Även Vreta gård har gamla anor, från 1300-talet bodde här en Häradshövding vid Ulleråkers härad (1369 - 1381) vid namn Laurens eller Lars Pettersson (även kallad Mulle). Vreta var då sätesgård. Den ursprungliga bebyggelsen på gården var belägen mellan Vretavägen och Ekoln (numera sommarbostad med tomtnummer 4:7). Här intill minner en stenmur av ovanligt stort mått även om gången tid, troligen förr en jordkällare med dåtida överbyggnad för hö och halm. 1376 omnämned en fru Ingeborg på Hammersta (nuvarande Hammarskog) i ett domstolsprotokoll, hon hade varit i tvist med Lasse i Vreta om en rågång (gräns).

Nuvarande ägaren av den ursprungliga gården har vid reparation, försökt behålla byggnaden i sitt forna skick. I köket med de gamla takåsarna finns fortfarande järnspis med sin stora spiselkåpa i behåll, även salsgolvet har kvar sina breda golvtiljor från 1700-talet då byggnaden uppfördes. Här i byn finns också ett hus med vacker snickarglädje enligt sägen byggt på l800-talet av patron Wattrang på Hammarskog till sin "älskarinna" madame P. Vreta gård tillhörde på den tiden ätterna Wattrang-Braunerhielm på Hammarskog, en frånköptes under 1900-talets första decennium.

I gamla sockenprotokoll omnämnes också Vreta; bl.a. den 6 juni 1886: "Till om bud för denna socken vid sammanträde... rörande flyttning af Vreta by i denna socken, från Hagunda härad till Ulleråkers härad, va1des Landtbrukare J.G. Jansson Ytternäs". Enligt Kungl. Maj:ts beslut överfördes Vreta 1-3 till Uppsala-Näs kommun från 1880 års ingång.

Gården Vreta 3:2 som är belägen på höger sida om Vretavägen har - innan den blev sommarbostad - brukats av flera av generationerna fam. Jansson. Efter siste brukarens bortgång har jordbruksmarken försålts till Uppsala kommun. Åkermarken som numera finns kvar brukas numera av Ytternäs gård.

Gården omfattade 62 ha därav 22 ha åker och 40 ha skog och hagmark, en del är numera villatomter. En del av gårdens byggnader finns kvar bl.a. ladugården uppförd 1920 samt magasin uppfört 1921.

Här var förr full aktivitet med ett 20-tal kor och hästar, i ladugården fanns höns och grisar för gårdens konsumtion av ägg och fläsk. Innan ångbåten slutade "lägga till" fördes mjölk med denna till Uppsala och försäljning, senare fick den köras med häst och kärra till Stabby vägskäl där mjölkbil hämtade. En ursprunglig byväg gick till gården från Dalkarlskärret genom skogen över åkrarna och ned i byn.


Men här omkring skulle minsann ske stora förändringar i framtiden! Det hela började omkring 1916-17, då upptäckte medlemmar ur Sirius kanotsektion Vreta udde och dess vackra omgivningar, man brukade fara ut här och tälta vid helgerna.

Kanotsektionen bröt sig ur moderföreningen och bildade kanotklubben Ägir. Medlemsantalet bara ökade, man fick hyra ett hus familjen Jansson i Vreta till övernattningarna, så nu fick även "barn och blomma" följa med. Planer började att smidas om bosättning för familjerna här i framtiden. Även fler skulle det bli i fortsättningen:


En som också föll för Vreta uddes skönhet var Uppsalaprofessorn The Svedberg. Uppsala Advokatbyrå som var ombud för markägarna här ute, sålde 1933-34 den numera fridlysta tomten till professorn. Vem var då denne märklige man som inköpte ett så stort område här?

Prof. Teodor (The) Svedberg föddes 30/8 1884 i Fleräng Valbo Gävleborgs län. Han började sin enorma karriär med att taga fil.kand. 1905, blev doc. i kemi 1907 utnämnd till professor vid Uppsala Universitet 1912 och förblev så till 1949, ämnet kemi.

Han insåg redan i början av 1940-talet den framtida vetenskapliga och praktiska betydelsen av partikelstrålning och radioaktiva ämnen. Intresserade sig bl.a. för strålningens inverkan på proteiner och andra makromolekyler.

Genom donation år 1945 på 2,5 Mkr. till Uppsala Universitet från Gustaf Wernerkoncernen i Göteborg kunde 1949 Gustaf Wernerinstitutet i Uppsala invigas, där prof. Svedberg blev dess förste chef. 1957 introducerades strålkirurgi och strålterapi på institutionen.

Prof. Svedberg blev även hedersdoktor vid ett antal utländska universitet. 1926 fick han för sina insatser inom forskningen mottaga Nobelpriset ur konungens hand.

På sin ålderdom donerade han senare området här i Vreta till Uppsala Universitet. Hans önskan var att området skulle utgöra en illustration av hur det milda Mälarklimatet påverkade bl.a. lövbeståndet.

Under sin tid här i Vreta prunkade en myckenhet av orientaliska växter på hans tomt, en del hemfört från hans många resor i främmande länder. Professorn avled 1971 och var vid sin död 87 år gammal.

I år 1984 är det 100 år sedan hans födelse och detta uppmärksammas här i Uppsala under Berzeliusdagar 22-24 augusti med ett internationellt symposium. Bl.a. kommer Prof. Bengt Rånby från Tekniska Högskolan att tala om jubilarens insatser och minne. Ämnet The Svedberg - en pionjär inom forskningen och dess tillämpningar.


Vid ett besök 1983 vid hans [The Svedberg] f.d. hem - med vacker utsikt över Ekoln - kunde vi beundra hus med vackra järnbeslag på dörrar och fönsterluckor. Tyvärr har byggnaderna inte underhållits ordentligt, målarfärg har flagnat och trappor multnat ned, förfallet är stort. Planer lär finnas inom de akademiska kretsarna om en upprustning.

I omgivningen finns blåsippsbestånd i massor och stora höga ormbunkar samt lind, ek och bok. De 30 meter höga trädkronorna bildar nästan valv över huvudet. Tyvärr är nedskräpningen från Ekoln stor, i strandkanten gungar ölburkar som "vita näckrosor" i vattnet, spår efter "sommaren på Ekoln". Vi noterar också hur vågorna med hösten blivit mörkare, fåglarnas sommarkvitter har tystnat, hela naturen håller liksom andan inför den kommande vintern. Stunden är som kommen för en ruskig historia daterad 1700-talet och utspelad här utanför Vreta udde.

En bonde i Morga skulle hålla storbröllop - han hade två söner och en dotter - de båda brudarna och brudgummen voro hemmahörande i Dalby socken. Omedelbart efter vigseln i Dalby kyrka roddes brudföljena av bondens drängar hem över Ekoln till Morga där kalas skulle hållas. När följet passerat några hundra meter förbi Vreta uppstod ett häftigt åskväder med full storm i följe, båtarna klarade inte kastbyarna utan brudpar, tärnor och svennar omkom i vågorna tillsammans 14 personer.

Bonden som väntade där hemma vid dukade bord lär aldrig ha kommit över sin stora sorg.


Vi glömmer allt detta och går på vår vandring vidare mot Uppsala stads fritidsområde här på udden. Här finns grillplatser för rekreation och avkoppling för Uppsalaborna och deras trötta själar. Här kan man under varma sköna sommardagar finna svalka under "ekars ljuva grönska" en del av dem fullväxta med c:a 6 meters omkrets vid roten. Här finns fina bergsklippor om man vill bada och sola, en idyll av stort mått. Udden det som tidigare varit brukbar åker har numera sommargästerna "tagit över", tomter har sålts på "löpande band".

Inom Ytternäs Grönviken och Vretaområdet har genom avstyckningsförfarande avsöndrats - för närvarande - 211 tomter, till dessa skall läggas fyra stycken friområden om c:a 23 ha som äro belägna vid stränderna. Denna mark har Ytternäs-Vreta villaägareförening fått i gåva med servituträtt. Då den första bebyggelsen kom till, passade de många kanotisterna - som tidigare tältat här ute - att skaffa sig en tomt. Framförallt var det sjötomterna som var efterfrågade. Ett flertal kallvattenkällor finns i området och det var kring dessa som den första bebyggelsen uppkom. En av källorna är den omtalade "Ormkällan" vid Trallbo.

På den tiden fanns mycket fina badstränder i Vretaområdet, tyvärr har de numera efter muddringar i Fyrisån belagts med slam och dy och med det fått ett kraftigt bestånd av vass som följd.

Ekolns vatten hade före vattenklosetternas gyllne intåg i den svenska statusgenren varit "konsumtionsvatten" som dög till både bad och disk, men då fanns ju inte laboratoriernas fascinerande avslöjanden...


På 1910-talet använde Uppsalaregementen stranden till höger om Vreta sjöväg till badställe. Det berättas av "de gamla" här i socken att militären hade mycket övningar här i Näs, bl.a. fältskjutning över dalgången från Ytternäs till berget vid nuvarande prof. Lindroths villa ovanför kyrkan. En annan sevärd övning var att man rodde över "Bodaviken" och läto hästarna simma efter båten till Bodarna. Sedan bar det iväg för "menige man" på hästryggen i galopp till ångbåtsbryggan vid Ytternäs där hästarna "som belöning" fick gå på bete i den frodiga grönskan.

Vid Grönviken och vid Vasstigen i Vreta finns rester kvar efter ångbåtsbrygger. Där anlade båten, passagerare var bönder och torpare som for "till stan" med slaktade höns, ägg och grönsaker. Torget var på den tiden våra dagars storvaruhus.

Grönviken som tidigare varit torp under Ytternäs är av den äldre bebyggelsen. På 1920-30-talet ägde tre Uppsalafamiljer områdena här ute Ernfors, Egrell och Strandberg, varvid Egrell byggde Grönviken år 1929.

Även Trallbo uppfördes mycket tidigt omkring 1923-24 här bodde då en av bygdens slaktare. Numera finns namnet Trallbo kvar i namnet Trallbovägen.


Den förste som försökte bilda tomtägareförening här var The Svedberg men den förde en tynande tillvaro, först vid allmänt sammanträde den 19 april 1945 antogs stadgar för villaägareföreningen, men inte förrän den 19 maj 1955 blev sedan Vreta-Ytternäs Villaägareförening reg. för u.p.a. hos länstyrelsen i Uppsala län.

Med åren kom den gröna vågen vilket medförde att allt fler bosatte sig permanent inom området. Bussförbindelse kom omkring 1935-40 till området. l sept. 1958 upprättades ett förslag till stadgar för vägsamfällighet som registrerades hos länstyrelsen.

1963 utökades trafiken avsevärt då inköpte Uppsala stad Hammarskog och Vreta udde, med den ökade trafiken blev det nödvändigt med en vägförening här i Ytternäs-Vreta. Denna förenings styrelse har sedan dess lagt ned ett verkligt fint arbete och alla möjligheter att få del av offentliga medel har till fullo utnyttjats.

1979 blev det stora bekymmer för de här boende villaägarna. Uppsala kommun tillsatte en utredning för införande av byggnadsplan inom området. Alla kostnader skulle de här boende stå för. Varje fritidshus skulle betala 1/2 million kronor till kommunalt vatten och avlopp. Förslag framlades också att området skulle berikas med 80 tomter till.

Tack vare ett enormt motstånd från Bodarna och Ytternäs-Vreta villaägareför. lyckades det hela avstyras. Inom Vretaområdet får nu ingen tomt avstyckas som understiger 3000 kvm. och vatten och avloppsfrågan skall lösas lokalt för varje fastighet.


Vreta torp (tidigare soldattorp) med siste soldat C.E Wred, har sin egen, historia i denna skrift, men däromkring, var på 1940-talet liv och gamman, frälsningsarmén inköpte en fastighet söder Vreta torp till vistelse för s.k. sommarbarns landtvistelse sommaren lång. Här var full fart i gungor och på ängen. Hemmet övetogs senare av föreningen "Multiple sclerós" men på grund av svårigheten att rekrytera personal till de svårskötta patienterna lades verksamheten ned och fastigheten såldes till privatperson för några år sedan. Varje midsommar är här ändå fest och gamman på ängen och idrottsplatsen, den s.k. midsommarfestkommittén arrangerar fest för barn och vuxna, med dans kring majstång m.m. Festen besöks i allmänhet av flera hundra personer, här frodas verkligen nostalgin.

En önskan för framtiden är väl att området skall få behålla det lugn och den frid som i dag här råder, utan skrämselskott från myndigheter om påtvingade avgifter för de här boende.

För oss övriga tackar vi för den "pärla" Hammarskog-Vreta-udde som Uppsala stad inköpte 1963, där vi finner avkoppling från tidens jäkt anno 1984.