Efter Amphitris kom båten Upsala, hon byggdes för 200 passagerare och gjorde två turer i veckan Stockholm - Uppsala, hon avgick kl. 8.00 om morgonen och var i Uppsala vid 4-5-tiden på eftermiddagen. Priset för resan var 2 Riksdaler i salong, 1 Riksdaler på däck. Fartyget hade 22 hästkrafters motor och innehade restauration. Linjen blev den första i vårt land som befors med ångbåtstrafik.

1820 avgick Sveriges första ångbåtstur utom landet, färden gick till Åbo och från 1822 började den regelbundna trafiken till Finland med en tur var fjortonde dag. År 1837 hade Amphitrie ”gjort sitt” och sänktes vid norr Mälarstrand. Det dröjde länge innan Märlargårdarnas bryggor kunde anpassas efter det nya kommunikationsmedlet, ofta fick passagerarna ros ut då bryggorna vid stränderna var för små. Detta kunde många gånger vara besvärligt vid hög sjögång. Det hände också ibland att passagerarna fick ett ofrivilligt dopp i den blå böljan.

1830 fick Uppsala en mera regelbunden trafik till Stockholm, det var inte bara passagerare som forslades, det kunde vara 200 säckar potatis, 200 flaskor mjölk, hundratals trädgårdslådor och spannmålssäckar var en vanlig leverans.

Nästa utveckling kom 1846, det blev propellerångare, en konstruktion av John Ericsson och från 1850-talet snurrar propellrarna allmänt på Mälaren. Hjulbåtarnas försvinnande hälsades med tillfredställelse, mest för att de nya båtarna tog sig fram bättre under vintertid i isen.