1866 påbörjades nästa epok i kommunikationsväsedndet som mer eller mindre skulle bli nådastöten för ångbåtstrafiken. Då öppnades järnvägen Uppsala - Stockholm som erbjöd Uppsalaborna snabba transportmöjligheter och båtarna fick mer och mer inrikta sig på frakt till sommarstugebebyggelse m.m.
Om våra båtars vidare öden kan nämnas att Nya Upsala kolliderade med Tyska lastfartyget Alexandra och bogserades till Ekensbergs varv för reparation. Under namnet Caddy fick hon möta sitt slutliga öde 1967, då gick hon på grund i Misterhults skärgård och blev vrak.
Ekolns vita pärlor slutade sin epok omkring 1920-30-talet, då hade även bilarna börjat konkurrera om passagerarna.
Bryggorna vid stränderna har numera multnat ned, vägarna till och från har växt igen av gräs och annan vegetation, signalen från ångvisslan om båtens ankomst har tystnat. Numera ljuder bara musiken från ”Ekolns fuktiga pärla” Skarholmen av hög decibel i sommarnatten.
Ändock kan vi säga som skalden om vår kära Ekoln med omnejd:
Stå fast, stå trygg, till tidens pulsar stanna
Du ros bland sippor på vår Mälarstrand
Du smycke på vårt Upplands panna
Du prydnad för vårt Svenska fosterland.